all is love.
jaha. då var det gjort. jag har sagt att jag ska köpa conny. så nu ska han bara besiktigas och sen är han min. min alldeles egna häst. och det är inte vilken häst som helst. det är den bästa av de bästa. den allra finaste. ja, hoppas bara odjuret gå igenom besiktningen. det är en del av min spännande plan. han är dock den bästa delen. han är ju min älskade älskade. vem behöver en pojkvän?
det är kallt ute nu. höst typ. och jag har ingen höstjacka. och nej, jag tänker inte slänga upp hundra bilder på jackor jag tycker är snygga. jag funkar inte så. jag vill bara ha en som alla andra inte har. jag har hittat en som är snygg, men vi får se.
nu ska jag nog sova.
let me stir up your lips, oh honey, until they cannot form anything but yes
jag har ont i huvudet. kräksont i huvudet. jag vill typ lägga mig ner och gråta lite. eller lägga mig på spikmattan och inbilla mig att det ska bli bättre. det kan bero på att jag ramlade av idag. allt gick skitbra fram tills att jag skulle upp. eller rättare sagt, jag kom upp på honom, skulle rätta till stigbygeln och helt plötsligt så började han trava och sen körde han jordens rodeo med mig. han bockade nåt så in åt helvete, typ som hästarna på tv där cowboysen binder fast sig på dem. jag hade inte bundit fast mig och det enda jag hade att hålla mig fast i var ett stigläder runt halsen. efter en halv minut typ (det kan ha varit tio sekunder, jag har ingen aning, det kändes som en evighet) så tänkte jag att det här kommer jag inte reda ut så det är lika bra att jag kastar mig av. så det gjorde jag. sen longerade jag en sväng och sen upp igen och då var han som vanligt. knasiga djur. tur jag älskar dem vad de än gör.
jag borde gå ut egentligen idag. men jag vet inte. jag vill samtidigt som jag inte vill. det blir nog hemmakväll för mig. jag är ju trots allt ensam hemma. det är fina grejer det.
they both look pretty good babygirl but then so do you
trött tjej. så är det när man är hårt arbetande kvinna. typ. jag jobbar till 00.05. sen kommer den finaste tiden med nattjobb, sitta i bilen, äta snabbmat och lyssna på radio. det är så fint. dock smakar max pommes frites fan. men det gör inget.
jag ska bli modig en vacker dag. jag samlar mod. vi får se hur det blir.
tell no one about tonight
rebecca, när ska du bli normal? aldrig är nog rätt svar på den frågan. och jag hatar mig själv för att jag inte kan vara som alla andra tjejer. mystisk, blyg och så. nej jag är rakt på sak och säger precis vad jag vill ha. och inte fan hjälper det. när man pratar med sina kära killkompisar så skulle de kunna döda för att ha en tjej som är rakt på sak, men när man väl är det så är det inte heller rätt. om man bara skulle sluta helt och hållet? sluta prata med dem, inte ens titta på dem. ja, det är en plan. den kommer gå åt helvete inom en vecka..
jag hatar lyckliga människor. de äcklar mig. lyckliga, snygga och kära människor får det att vända sig i magen på mig. de gör mig arg och bitter. jag kanske borde sluta bry mig om dem också. typ, leva på att bry mig om hästarna. det är också en plan som kommer gå åt helvete.
jag tror jag är sjuk. kroppen känns inte alls som den ska och huvudet väger hundra kilo. jag fryser, svettas, är trött, är pigg. jag tror det är så man känner sig när man har feber. men jag är inte säker på att jag har det. för utav någon konstig anledning får jag aldrig feber. även fast jag tror att jag har det.
nu ska jag äta lite chips och sen sova. sånt är bra.
Glósóli-leg hún, Komdu út
jag ligger och läser nån blogg från en kille som skaffat barn och är arg för att de skriver dumma saker till hans flickvän. jävlar vilken man. jag vill också ha en kille som står upp för mig och det jag gör. han imponerar lite på mig. jag har sett honom nån gång och vet väl vem han är, men har aldrig pratat med honom. och jag har väl inte haft någon direkt uppfattning av honom. men nu blev han en hjälte i mina ögon. och folk som skriver dumma saker till henne behöver hjälp. sånna människor förtjänar lite lagspö. eller rätt mycket.
jag ligger i soffan, lyssnar på isländsk musik och funderar över livet. som vanligt. jag ska snart ta mig samman och klä på mig och åka till stallet. conny ska få leka på gärdet och wisse ska få springa några varv på gärdet han med tror jag allt.
nu måste jag springa.
den som säger att hemma är där man bor har aldrig vart hos mig
jag tror jag är ensammast i världen. jag vet nog egentligen innerst inne att jag inte är det men just idag så känns det som så. jag gjorde bort mig igår. jag blev karatefull på en sekund. jag som aldrig tappar kontrollen. jag som är världens mest ordentliga människa. och jag sa dumma saker. och nu har jag nog gjort bort mig. och just den delen orkar jag inte ens bry mig om. men ensamheten, den går liksom inte riktigt att ignorera. den kommer smygandes och det blir bara värre och värre. jag måste åka till stallet imorrn och få min dos av kärlek från conny och wisse. det enda man kan lita på. det enda som inte sviker en eller krossar ens hjärta. jag vet inte ens om det är krossat, jag vet bara att ensamhet suger.
jag hatar mitt liv lite.
i wish you thought i was the reason you were in this world
jag ska få ordning på mitt liv. som vanligt har jag en liten plan som jag jobbar på. och den här ska jag verkligen ta tag i. det är nämligen en finfin plan. en som jag skulle bli lycklig av
i helgen rymmer jag till strömstad och hälsar på min kära farfar och lola. det blir fint. jag ska äta överdrivna mängder kräftor och räkmackor. oj vad jag är sugen på räkmackor, jag ska nog hetsäta fyra stycken på lördag och tre på söndag. sen ska jag nog svänga förbi och köpa tallrikar. det är typ det som saknas för att jag ska kunna flytta hemifrån och kunna äta! möbler är bra och köpa när man har flyttat har jag hört.
för övrigt är jag ashungrig. jag borde verkligen göra en hel hög saker, laga mat är en av dem.
jag slänger in en bild för att göra er glada. om det nu finns någon långt där ute som har hittat den. ni kan ju säga hej i så fall!
fast du alltid missfärgar din tvätt är du den vackraste jag sett.
jag hade en vän en gång. jag saknar honom. jag hade behövt honom nu för han kunde alltid få mig att tycka att jag var lite bättre än innan vi pratade. han fick även ordning på mig när jag hade livsångest och hade en miljon saker jag ville göra. då sa han att rebecca, det där vill du väl ändå inte göra. och så funderade jag över det och till slut så hade han rätt. eller egentligen visste jag det från början, någon behövde bara säga det åt mig. jag hoppas lite på att han saknar mig med.
men han är borta nu. skit.
nu blir jag säkert kär i dig. pinsamt jävla kär i dig.
hej mitt namn är rebecca och jag är en idiot. jag ska sluta dricka golden strike, fly landet och aldrig mer visa mig i denna stad igen.
