tell no one about tonight
rebecca, när ska du bli normal? aldrig är nog rätt svar på den frågan. och jag hatar mig själv för att jag inte kan vara som alla andra tjejer. mystisk, blyg och så. nej jag är rakt på sak och säger precis vad jag vill ha. och inte fan hjälper det. när man pratar med sina kära killkompisar så skulle de kunna döda för att ha en tjej som är rakt på sak, men när man väl är det så är det inte heller rätt. om man bara skulle sluta helt och hållet? sluta prata med dem, inte ens titta på dem. ja, det är en plan. den kommer gå åt helvete inom en vecka..
jag hatar lyckliga människor. de äcklar mig. lyckliga, snygga och kära människor får det att vända sig i magen på mig. de gör mig arg och bitter. jag kanske borde sluta bry mig om dem också. typ, leva på att bry mig om hästarna. det är också en plan som kommer gå åt helvete.
jag tror jag är sjuk. kroppen känns inte alls som den ska och huvudet väger hundra kilo. jag fryser, svettas, är trött, är pigg. jag tror det är så man känner sig när man har feber. men jag är inte säker på att jag har det. för utav någon konstig anledning får jag aldrig feber. även fast jag tror att jag har det.
nu ska jag äta lite chips och sen sova. sånt är bra.
Kommentarer
Trackback
