den som säger att hemma är där man bor har aldrig vart hos mig
jag tror jag är ensammast i världen. jag vet nog egentligen innerst inne att jag inte är det men just idag så känns det som så. jag gjorde bort mig igår. jag blev karatefull på en sekund. jag som aldrig tappar kontrollen. jag som är världens mest ordentliga människa. och jag sa dumma saker. och nu har jag nog gjort bort mig. och just den delen orkar jag inte ens bry mig om. men ensamheten, den går liksom inte riktigt att ignorera. den kommer smygandes och det blir bara värre och värre. jag måste åka till stallet imorrn och få min dos av kärlek från conny och wisse. det enda man kan lita på. det enda som inte sviker en eller krossar ens hjärta. jag vet inte ens om det är krossat, jag vet bara att ensamhet suger.
jag hatar mitt liv lite.
Kommentarer
Trackback
