minns du mig när jag ville gå ut jämt
jaha. fan. livet är svårt. ibland lite för svårt. kan det inte bara vara enkelt någon gång ibland? bara så att man kan få lyckas lite. det är ju inte så mycket jag begär liksom. egentligen vill jag nog bara vara lycklig. och älskad. jag hatar lyckliga människor. och som min kära vän sa en gång, "du är ju bara avundsjuk". och jag är nog hemskt nog det. och jag vill inte erkänna det. jag ska nog köpa mig en dagbok. en riktig. så jag kan skriva av mig allt som snurrar runt i huvudet på mig. det finns så mycket som vill ut, så mycket som inte ska ut och så mycket som jag inte vågar göra något av. för jag är en mes. på riktigt. i alla fall när det gäller saker jag verkligen vill.
en annan sak är att jag måste nog sluta vara så snäll. jag måste tuffa till mig lite. ta fram tjejen i lackunderkläder, stay ups och piska och visa vart skåpet ska stå. inte bli elak. bara tuff. och så ska jag sluta ha dåligt samvete. detta konstanta dåliga samvete tar knäcken på mig. jag har dåligt samvete för hästarna, mamma och pappa, systeryster, jobbet, framtiden och allt annat. och ångest måste jag nog sluta med. för jag tror nog att det finns nån därute som kan tycka jag är söt och att jag är meningen att han finns på denna jord. och framtiden löser sig. det gör det alltid har jag hört.
nu ska jag ta mitt trassliga, blöta trollhår och sova lite. så jag orkar med allt som ska göras imorrn. det är ju till och med fredag.
Kommentarer
Trackback
