jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom.
nu har jag sett honom. han som ger mig gåshud. som får mig att vilja gråta för att det är så mycket känslor som vill ut när jag hör honom. han som får mig att vilja slänga mitt liv åt helvete, ta mitt pick och pack och bara dra. lars gör mig till en förvirrad kvinna. en som inte har någon koll på sina känslor, framtidsplaner eller nåt.
jag vill flytta tillbaka till island. jag älskar conny och wisse men jag tror jag måste lära mig att älska mig själv mer. idag var det en dam som sa att hon trodde på mig i kön för att få köpa cider. hon sa att jag borde resa och sen bestämma mig för vad jag vill göra. jag vill bara göra det. men det går inte. man kan inte bara säga upp sitt liv och göra något annat. för livet står kvar när man kommer tillbaka.
jag borde skaffa mig en dagbok. för det finns så mycket mer saker jag skulle behöva skriva av mig om men som ingen vill läsa eller borde läsa. nu ska jag vila så mitt huvud fortfarande finns kvar imorrn. men först ska jag lyssna lite på lars och tänka ut storslagna planer för livet.
du kan låna mig igen, du kan förbruka mig igen
imorgon kommer jag bli en lycklig kvinna. jag ska se lars winnerbäck. jag har älskat hans musik så länge. och det enda jag sett av honom var på rockbjörnen. och nu äntligen ska jag få se honom. jag får rysningar bara vid tanken att få stå där och sjunga med i hans finfina låtar som nästan alltid stämmer in på mitt liv. han nya låt är så sjukt bra. men det tycker jag ju om allt han gjort.
idag har jag umgåtts med min kära syster lite. det var länge sen vi sågs. det var mysigt att få träffa henne och få prata lite med henne igen, det var som sagt ett tag sen. ska kidnappa henne någon dag nästa vecka och ha systerysterdag. vi ska få henne tatuerad och sen ska vi fixa en klänning åt mig. jag ska ju visst fylla år nästa vecka och då måste man visst vara snygg.
nu ska jag släpa min mörbultade kropp ner och poppa lite popcorn. conny tyckte det var en bra idé att bli rädd för mig igår och lägga mig på marken innan jag ens kommit upp. så nu är jag typ halt, foten har lagt ner verksamheten. det är fint.
nu mot popcorna!
you make me wanna die
hej.
jag kanske borde bli bättre på att blogga. fast jag tror ingen läser den. men det är fint att få skriva ibland ändå. jag ligger och lyssnar på musik som gör att jag känner mig ensam. men det kanske är så det ska vara. vad vet jag. en vacker dag kanske han råkar trilla på mig. han den där som ska göra mig lyckligast i världen. jag pratade med en man igår. eller en pojke. vi har inte kommit fram till det än. han sa i alla fall att man inte kan dejta mig för att jag älskar hästarna mest. själv tänker jag så att om man lyckas få mig att tycka om en mer än jag tycker om odjuren så är man sjukt bra. och då ska man vara stolt!
jag är en trött flicka med trassligt hår. jag har försökt föreviga det på bild. men jag vet inte hur bra det blev. det får duga i alla fall. jag borde borsta det. men jag gillar det bättre när det är långt och trassligt och på gränsen till dreads. det är som snyggast så.
jag har sett twilight idag. nummer två. jag hatar kära människor. hatar hatar hatar. mest för att de är sådär söta som jag också vill vara. sådär kär och lycklig och glittrande (ha ha, inte alls kul egentligen men just nu var det det) som man bara är då.
jag saknar island. på tok för mycket. jag saknar det så det gör ont lite i mig. sådär så man känner att tårarna är på väg upp när man inser att man inte kommer åka dit på väldigt väldigt länge. jag saknar att rida en siggi och jag saknar reykjardalur. och jag saknar de finaste människorna i världen som bor där. de där som förstår mig lite mer än alla andra. bara för att de är lika nördiga som jag.
nu ska jag ge upp för just nu. fina fina bilder får ni att titta på i alla fall (om det finns nån som läser den)
